I debatten om hur vägtransportsektorn ska nå sina klimatmål har röster ofta höjts för att elektrifiering inte är den enda vägen framåt. Många, inklusive delar av bilindustrin och politiska företrädare, har pekat på förnybar bensin – såsom biobensin tillverkad av skogsrester eller syntetiska e-bränslen (e-fuels) framställda av koldioxid och vätgas – som den perfekta lösningen för att göra vår befintliga fordonsflotta fossilfri utan att konsumenterna behöver byta ut sina fungerande bensinbilar. Men en ny och mycket omfattande rapport från IVL Svenska Miljöinstitutet kastar nu en iskall hink vatten över denna vision. Vår miljö- och marknadsanalytiker Sofia Lindberg har granskat rapportens hårda slutsatser som visar att en storskalig övergång till förnybar bensin helt enkelt inte är realistisk.
IVL-rapportens hårda slutsatser: Tekniskt möjligt, praktiskt omöjligt
Rapporten från IVL Svenska Miljöinstitutet är tydlig på en punkt: det handlar inte om att tekniken inte fungerar. Det är fullt tekniskt möjligt att i laboratorier och mindre pilotanläggningar producera både biobensin av hög kvalitet och syntetisk e-bensin som kan tankas i vilken vanlig bensinbil som helst utan att motorn tar skada. Det stora och avgörande hindret är istället av ekonomisk, resursmässig och strukturell karaktär. Att skala upp denna produktion till en nivå som faktiskt skulle kunna ersätta den fossila bensinen på bred front bedöms som i stort sett omöjligt under överskådlig tid.
Enligt Tobias Gustavsson Binder, ledande klimatanalytiker på IVL och en av författarna bakom rapporten, är de marknadsmässiga och tekniska hindren alldeles för stora. Att bygga upp den enorma infrastruktur och industrikapacitet som krävs skulle kräva astronomiska investeringar, samtidigt som den framtida efterfrågan på bensin förväntas sjunka i takt med att nybilsförsäljningen elektrifieras. Det skapar en paradox där inga kommersiella aktörer är villiga att ta den ekonomiska risken att bygga nya raffinaderier för ett bränsle vars marknad håller på att krympa.
Enligt Tobias Gustavsson Binder, ledande klimatanalytiker på IVL och en av författarna bakom rapporten, är de marknadsmässiga och tekniska hindren alldeles för stora. Att bygga up den enorma infrastruktur och industrikapacitet som krävs skulle kräva astronomiska investeringar, samtidigt som den framtida efterfrågan på bensin förväntas sjunka i takt med att nybilsförsäljningen elektrifieras. Det skapar en paradox där inga kommersiella aktörer är villiga att ta den ekonomiska risken att bygga nya raffinaderier för ett bränsle vars marknad håller på att krympa.
De tre stora flaskhalsarna
Rapporten identifierar tre huvudsakliga flaskhalsar som effektivt sätter stopp för drömmen om den förnybara bensinen:
- Extremt hård råvarukonkurrens: För att tillverka biobensin krävs biomassa, exempelvis restprodukter från det svenska skogsbruket. Men denna råvara är en begränsad resurs som efterfrågas av en mängd andra sektorer som också måste ställa om. Flygbranschen (för biojetbränsle) och sjöfarten har mycket svårare att elektrifieras än personbilar och kommer att prioriteras högre i tilldelningen av biomassa, vilket lämnar väldigt lite över till personbilar.
- Enorm elförbrukning för e-bränslen: Att producera e-bensin kräver att man först spjälkar vatten till vätgas genom elektrolys, en process som kräver gigantiska mängder fossilfri el. Att köra en personbil på e-bensin kräver ungefär fem gånger mer elenergi per mil jämfört med att ladda elen direkt i ett elbilsbatteri. I en värld där elnätet redan är hårt belastat och elen behövs till stålverk och batterifabriker är denna ineffektivitet helt enkelt ohållbar.
- Ointresse för investeringar: Eftersom EU har fattat beslut om ett stopp för försäljning av nya bensin- och dieselbilar till 2035, vet oljebolagen att marknaden för personbilsbränsle kommer att minska drastiskt efter det. Att investera miljarder i att utveckla ett nytt, dyrt bränsle för en döende marknad är en ekonomisk omöjlighet för de flesta styrelser.
Chockpriset vid pumpen: 75 kronor per liter?
För den vanliga konsumenten är det givetvis plånboken som styr i slutändan. Och även här levererar IVL-rapporten ett dystert besked. På grund av den extremt energiintensiva tillverkningsprocessen och de höga råvarukostnaderna kommer förnybar bensin att bli extremt dyr att producera. Tidigare oberoende studier och beräkningar som presenteras i rapporten pekar på att ett marknadspris på e-bensin vid pumpen skulle kunna landa på uppemot 75 kronor per liter.
Även under mer optimistiska scenarier där tekniken mognar och elpriserna är mycket låga, förväntas produktionskostnaden ligga kvar på en nivå som är långt högre än dagens fossila bensin eller elkostnaden för en elbil. Att erbjuda detta som ett alternativ till elektrifiering för vanliga hushåll faller därför på sin egen orimlighet – det skulle leda till en utbredd transportfattigdom där endast de allra rikaste har råd att köra sina klassiska bensinbilar.
Miljonen bensinbilar som blir kvar till 2040
Detta skapar ett gigantiskt miljöpolitiskt dilemma. Även om nybilsförsäljningen ställer om till 100 procent elbilar de närmaste åren, visar prognoser att det kommer att finnas över en miljon bensin- och dieselbilar kvar i trafik i Sverige år 2040. Om dessa bilar fortsätter att rulla på fossilt bränsle blir det omöjligt för Sverige att nå sina klimatmål om nollutsläpp.
Rapporten pekar på att den enda realistiska vägen framåt på kort sikt är att fortsätta med och eventuellt öka låginblandningen av förnybara komponenter (såsom etanol och bio-komponenter i vanlig bensin) via reduktionsplikten. Det minskar utsläppen per mil utan att kräva nya dyra bränsletyper. På lång sikt finns det dock inga genvägar: den befintliga flottan måste fasas ut och ersättas av elektrifiering, antingen genom naturlig utskrotning eller genom riktade ekonomiska styrmedel som uppmuntrar till att skrota äldre bensinbilar i förtid till förmån för elbilar eller kollektivt resande.
Sofia summerar
IVL-rapporten är en välkommen och välbehövlig dos av verklighet i en debatt som alltför ofta präglats av önsketänkande. Drömmen om att vi kan fortsätta köra våra bensinbilar precis som vanligt, fast på ett magiskt förnybart bränsle utan att det kostar skjortan, är härmed stendöd. Förnybar bensin kommer att förbli en nischprodukt, kanske förhistoriska samlarbilar eller specifika militära behov, men för den breda massan är elektrifieringen den enda ekonomiskt och miljömässigt hållbara vägen framåt. Det är dags att politiker och konsumenter accepterar detta och lägger allt fokus på att bygga ut laddinfrastrukturen och göra elbilar tillgängliga för alla.